Det är lite vilsamt att väva med garn istället för trasor. Bara att trampa och slå och byta garn då och då.
Men egentligen tar det lite för lång tid för att se resultat för min smak. Man väver och väver, rutorna växer fram. Men ändå har man bara kommit sådär 10 cm... Det är lite grand som att sticka... jag har aldrig haft tålamodet, det är för mycket finlir. Varv på varv och ändå blir man liksom aldrig klar...
Gillar att sy för där ser man direkt resultatet. Och trasmattorna också, där kommer man ju framåt ganska snabbt.
Det här är långsamhetens lov. Bra träning för en sån som jag, som alltid är på språng. Allt behöver inte gå snabbt (har jag hört...)