Så jag fick inse att klockan var ganska mycket. Och intalade mig att i morgon kväll, när jag förhoppningsvis hinner väva klart den sista biten, så kommer jag att vara utvilad. Och då kommer jag orka väva avslutet i blå mattvarp också innan ögonen faller ihop.
Trött blir ofta fel. Man ska inte stressa fram. Vävningen handlar inte om att prestera så mycket på så kort tid som möjligt. Kanske borde jag sätta upp en liten skylt om detta i vävstolen? ;-)
Godnatt!